Ledavgift vs Spåravgift UPP TILL KAMP

[Lynxfun]

Till fjälls behövs inte mycket till underhåll förutom i anslutning till "turistcentra" där belastningen är extrem, sedan sprider den på sig tack vare att vi har den fria åkningen.

Kostnader är ju direkt avhängigt ambitionsnivån, om eller när avgifter i någon form kommer är det min övertygelse att ambitionsnivån ska vara hög, lederna skall vara tip top alla dagar i veckan under säsongen och det innebär kontinuerlig sladdning, troligen krävs då entrepenörer i någon form.

Eller kanske skoterklubbarna bildar AB mht de nya momsreglerna och har ledskötsel med i företagsbeskrivningen och anställda som löser översyn och vid behov sladdning alla dagar i veckan.

Lägger man fram de rätta kostnaderna per ledkm så måste ju intäkter i olika former lätt överstiga 250 kkr för de flesta om de har 100 km led eller mer att underhålla.
__________________________________________
Det blir intressant att se och som sagt tidigare, jag är villig att betala för de leder jag nyttjar, helst i form av möjlighet att lösa årskort och då få en snygg "stickers" att klistra på.

Det förutsätter också att man först har ett samlat grepp och syn på vilka kvalitetskrav/ambitionsnivåer det skall vara på lederna.

:biggrin1::becky:
Ledgaranti modell SJ:s restidsgaranti, "vid mer än XX whoopisar inom 250 m vars djup överstiger 30 cm återbetalas 25 % av avgiften" (sköts via webbbaserat formulär och bilddokumentation)

Men jag är som sagt inte villig att betala en generell avgift då spårbarheten blir låg vart pengarna går och jag inte vill subventionera andra områdens högre kostnader/ambitionsnivåer.

 

[Stig Larsson]

Till fjälls behövs inte mycket till underhåll förutom i anslutning till "turistcentra" där belastningen är extrem, sedan sprider den på sig tack vare att vi har den fria åkningen.

Kostnader är ju direkt avhängigt ambitionsnivån, om eller när avgifter i någon form kommer är det min övertygelse att ambitionsnivån ska vara hög, lederna skall vara tip top alla dagar i veckan under säsongen och det innebär kontinuerlig sladdning, troligen krävs då entrepenörer i någon form.

Eller kanske skoterklubbarna bildar AB mht de nya momsreglerna och har ledskötsel med i företagsbeskrivningen och anställda som löser översyn och vid behov sladdning alla dagar i veckan.
.

Det är detta jag försöker få fram, när jag påstår att det är i princip omöjligt att sätta ett pris på vad det kostar per ledkilometer att underhålla en skoterled. Det är som sagt, så många variabler som spelar in.

 

[Lynxfun]

Det är som sagt, så många variabler som spelar in.

Inte alltför många och man får göra antaganden och avgränsa sig.

Börjar man med prioritet 1, ambitionsnivån så ska den vara hög innebärande att underhåll/sladdning ska utföras så snart behovet uppstår på det man kan benämna skoterled.

När uppstår då behovet?
Det är ju inte dagens maskiners fel att lederna är svåra att hålla i skick, det är ju att underhållet inte utförs dagligen.
De maskiner vi kör med idag med motor, 32 kammar är väl "more or less" standard, aggresivare skidor än för osv.

Detta gör ju att det på många håll är "uppulvrat" framåt eftermiddagen vilket innebär att sladdning skall utföras innan snön tar ihop dvs sladdning skall utföras varje dag.

Sedan kan man räkna bakifrån utifrån detta, vinterunderhållsbehovet minskar om sommararbetena med stubb/stenbrytning, slyröjning och barkning ökas, struntar man i sommararbetet så ökar vinterkostnaden.

Sedan får man då bakåt lägga på bemanningbehov, maskinbehov, repbehov mm och sedan utanpå detta det "overheadarbete" som behövs rent administrativt.

Vilken bemanning och maskinbehov är det som behövs för att sladda ca 80% (300 km) av t ex Arvidsjaurs leder dagligen, 2, 4 eller 6 mandagar?

Det bör i alla fall finnas en hel del empiriskt material för ledunderhåll har ju pågått och förall del diskuterats i 20-30 år.

Allt inkluderat så kostar det rejält men det är den som nyttjar lederna som ska betala och inte den som bara äger en skoter för att åka hemifrån stugan och ned på sjön 6 vackra vårdagar per år.

Har förresten Snofed eller Snöfo några nya officiella siffror på hur många mil en modern skoter producerar varje år? , sett något gammalt som låg under 100 mil per år men det måste ha ändrats .
Förr fick man ju kämpa med ungdomlig glöd för att pressa Olympique, everestar och indy 500r till 6-800 mil per säsong men i dagens läge är det ju annorlunda så medelmilen torde ha ökat både för unga och gamla en bit över 100 i så fall.
Det jag menar är att i debatten relatera vad skoteråkaren lägger ut under en säsong inkluderat värdeminskningen jämfört med ett ledkort för 500-1500 kr.

 

[Lynxfun]

http://ltz.se/nyheter/ostersund/1.1678742

 

[Stig Larsson]

Inte alltför många och man får göra antaganden och avgränsa sig.

Börjar man med prioritet 1, ambitionsnivån så ska den vara hög innebärande att underhåll/sladdning ska utföras så snart behovet uppstår på det man kan benämna skoterled.

När uppstår då behovet?
Det är ju inte dagens maskiners fel att lederna är svåra att hålla i skick, det är ju att underhållet inte utförs dagligen.
De maskiner vi kör med idag med motor, 32 kammar är väl "more or less" standard, aggresivare skidor än för osv.

Detta gör ju att det på många håll är "uppulvrat" framåt eftermiddagen vilket innebär att sladdning skall utföras innan snön tar ihop dvs sladdning skall utföras varje dag..

Men detta är ju bland annat en sak som varierar kraftigt.
Vissa leder trafikeras ju inte dagligen, eller med väldigt ringa trafik, så här behövs det ingen daglig preparering.
Men tätortsleder körs det ju dagligen på, vilket kräver ett dagligt underhåll för att inte förfalla.

Sedan så har ju väderleken en mycket stor betydelse för ledunderhållet.
Har man tur att det t.ex. är blida efter att man på en måndag sladdat en långled och att det sedan fryser ihop till slutet av veckan, så stoppar leden otroligt länge, men kommer det nysnö på en nysladdad led, så isolerar detta kylan frän att tränga ner, som förhindrar att ytan fryser ihop.

Sedan kan man räkna bakifrån utifrån detta, vinterunderhållsbehovet minskar om sommararbetena med stubb/stenbrytning, slyröjning och barkning ökas, struntar man i sommararbetet så ökar vinterkostnaden.
.

Visst är det så, men verkligheten är ju så olika, i en del regioner och områden är det inga problem att få tillstånd för sommararbeten, men på andra ställen är det omöjligt.
Vilket som du skriver har, har en stor betydelse för vinterunderhållet.

Sedan får man då bakåt lägga på bemanningbehov, maskinbehov, repbehov mm och sedan utanpå detta det "overheadarbete" som behövs rent administrativt.

Vilken bemanning och maskinbehov är det som behövs för att sladda ca 80% (300 km) av t ex Arvidsjaurs leder dagligen, 2, 4 eller 6 mandagar?

Det bör i alla fall finnas en hel del empiriskt material för ledunderhåll har ju pågått och förall del diskuterats i 20-30 år..

Skulle vi sladda 300 km leder dagligen, så skulle vi nog behöva 3 bandvagnar med sladd och ca. 140 liter diesel per bandvagn, detta kan nog utföras av totalt 3 personer, då det är ett ensamjobb, när lederna väl är upptrampade.
Alternativt, är väl att köra den ena bandvagnen i skift och därigenon minska på antalet bandvagnar. Men samtidigt med en sådan intensiv körning, så krävs det nog att man har en reservbandvagn, som kan underhållas, samtidigt som dom andra går.
Till detta så tilllkommer det även ett behov av varmgarage.

Kör man samma sträckor med snöskoter, så krävs det 6 snöskotrar med förare och ca. 80 liter bensin/skoter.

Till detta kommer då ett enormt underhållsbehov av maskiner och material. Vilket också är X antal mantimmar per dag.

Har förresten Snofed eller Snöfo några nya officiella siffror på hur många mil en modern skoter producerar varje år? , sett något gammalt som låg under 100 mil per år men det måste ha ändrats .

Ingen av riksorganisationerna har dom resurser som krävs för att ta fram dessa uppgifter. Men länstyrelserna gjorde för ett par år sedan bland annat en kartläggning på hur många skotrar som trafikerar den svenska fjällvärlden och hur många mil som dessa skotrar går i fjällvärlden.
Och inte minst hur mycket som körs på led !
Vet inte om du sett den tidigare, men här är lite fakta från undersökningen. Den är dock ett par år gammal, men så mycket kan nog inte ha förändrats.

• Av alla snöskotrar som besöker den svenska fjällvärlden , så körs genomsnitts skotern 10 mil/säsong här !

• 90% av alla besökare kör helt eller delvis på skoterled !

Källa http://www.bd.lst.se/press/default.aspx?propID=10009701

 

[Lynxfun]

Den är dock ett par år gammal, men så mycket kan nog inte ha förändrats.
Källa http://www.bd.lst.se/press/default.aspx?propID=10009701

• Av alla snöskotrar som besöker den svenska fjällvärlden , så körs genomsnitts skotern 10 mil/säsong här !

• 90% av alla besökare kör helt eller delvis på skoterled !

Det var den jag tänkte på, SNöfo:s officiella siffror ligger på 6-8 000 maskiner årligen , troligen även denna säsong så det rä väl en 15-20 000 maskiner + idag.

Iom detta så ökar ju den tekniska tillgängligheten på maskinerna och därmed körs det mer, körs hårdare och intensivare osv, då måste underhållet på något sätt hänga med i den utvecklingen .

Och ja, det blir dyrare, rejält dyrare.

Ledunderhåll över året är ju precis som morfars äventyr i timmerskogen på hästkörningens tid, de började packa i i slutet september och hade 1 man + häst som enbart skötte vintervägarna med Sladdning/isning, alla i körlaget delade lika även till ledskötaren då alla tjänade på bra vintervägar.
Mao ingen ny företeelse utan oerhört mycket matnyttigt finns i bl a skogsbrukets publikationer att anägga och underhålla vintervägar, militära publikationer men även Yngve Ryds bok SNÖ och Timmerhästen är synnerligen läsvärda i det livslånga lärandet.


Oaktat det borde nog vilka krav vi har på olika typer av skoterled först tas fram innan man börjar vrida och vända på hur man ska bevaka och vad det kan kosta.

"Vet man inte vad man skall göra så gräv där du står"

Egentligen kanske frågan till den breda massan borde vara vilken typ av skoterleder/stråk man vill ha och är beredd att betala betala för

• Markerade
• Endast uppmärkta och "trampade" i början av säsongen
• Sporadiskt underhållna
• Månadsunderhåll
• Dagligt underhåll, alltid "släta" leder

Givetvis också definiera var det skall vara 2 m leder, 4 m leder osv samt i vilket skick olika lokala tillfartsstråk ska vara.

Sedan kan man definiera kostnaden på ett bättre sätt, precis som du säger så räcker dagens pengar för klubbarna till de första 3-4 punkterna med med dagligt underhåll så ökar kostnaden med faktorn 4-8 ggr beroende på var ribban läggs.

Då räcker inte 500 kr/år och skoterägare långt!

Då människan alltid eftersträvar "bättre och bättre" bör nog önskemålen luta mer åt dagligt underhåll än inget underhåll alls, sen att dagligt underhåll styrs av väder och vind är en annan sak, ibland kan det behövas flera gånger om dagen.

Säg att säsongen är 120 dagar, då torde en hög ambitionsnivå innebära ledunderhåll ca 50 % av de dagarna, resten går bort i kalldagar utan trafik, optimalt väder blida/kyla osv

 

[Lynxfun]

Till 1:a sidan igen

 

[Lynxfun]

Läsvärt, särskilt sista stycket, stämmer in på många ställen i gamla Svedala också

Snowmobiling is a relatively new form of winter recreation. It's only been around as a popular diversion from the angst of winter for about 40 years. Prior to that, the silent sports such as downhill skiing, cross country skiing, ice skating and ice fishing were the staples of winter recreation and had been for a long time. Snowmobiling altered that.

With the advent of snowmobiling, people had a way to ride a machine over the snow and were able to go fairly long distances with relative ease.

In the beginning, there were no designated places or trails where one could ride a snowmobile. Consequently there was a lot of riding that involved trespassing as riders looked for any place that had open space where a snowmobile could go.
This, of course, did not go well with landowners.

It was clear that something needed to be done so that snowmobilers could ride their machines without breaking the law. The answer to that problem was the development of the snowmobile trail system.

Early on, snowmobilers gathered together and formed clubs for the companionship and fun of riding together. They recognized the need to have designated trails upon which to ride and since there weren't trails available for them, they built their own. Eventually, all those individual trail segments were connected and the trail system evolved into its present form. Today, we have about 18,000 miles of designated snowmobile trails in Minnesota alone.

The people who built these original trails back in the 1970s were in their 20s, 30s, 40s and 50s (for the most part). As time went by and those folks aged, they dropped out of the clubs. They either retired from the sport or died. The amazing thing about them though is that, for the most part, they have been taking care of the trails all this time. A great deal of thanks is owed to those volunteers by the snowmobilers who ride those trails. Granted, there has been some influx of younger people into the clubs and that has been a great help, but it's not enough.

Far too many snowmobilers don't belong to a club and are not helping to maintain the trails. The reasons are many. Some say they don't have enough time. But look at the founders and builders of the trails. They had jobs, kids, and kid's sports teams too and they found the time to do the actual building of the trails and then take care of them. Some don't want added responsibilities but if they don't step up and help, who will ?Younger riders have always had a trail system ready and available for them and perhaps they think that they don't need to get involved. They can't be more mistaken.

In a few years, the founders of the trail system will be gone. The few younger members of the clubs will be left to shoulder the burden of trail maintenance and that of course will lead to problems. Too few club members and too much work for them will lead to burnout. If that happens, the few people still there will quit and the clubs will become history. The trail system will not have the care it needs and will fall into disrepair and will quickly be lost. If this ever happens, the chances of reopening closed trails will be slim.

This is the crisis that we who love snowmobiling will be facing soon. If you think the Department of Natural Resources will take over the maintenance of the trail system, forget it. They don't have the money and they're not volunteers.

If you are a snowmobiler and want to ensure that there will always be a designated trail system for you to ride upon, I suggest that you find a club in your area, join it and start helping out now so that you'll be ready to step in when the founders retire. That day is not far away.

Mike Hughes
Region 2 Director (Itasca County)
Minnesota United Snowmobilers Association

 

[A.Holm1]

Nu börjar det likna nåt!
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=161&artikel=3643120

Men det tar väl inte lång tid innan pyjamasfolket överklagar...

 

[Lynxfun]

Nu börjar det likna nåt!
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=161&artikel=3643120

Men det tar väl inte lång tid innan pyjamasfolket överklagar...

Det är ju valår så nog borde fler politiker i vinterlänen vakna, Fp i Kiruna har tydligen tagit upp ett medborgarförslag som är tänkvärt
http://www.kuriren.nu/nyheter/artikel.aspx?articleid=5357542

Lokal anknytning/förankring och kunskap kombinerat med regional och nationell funktionalitet i ett sammanhängande säkert ledsystem är ju allas målbild.
Det kommer att behövas både pengar och gedigna arbetsinsatser både lokalt som regionalt men att komma till den första viktiga omslagspunkten dvs att fatta beslut verkar ännu vara en lång väg att gå, vi får hoppas det inte tar 15 år till för då är många av de ledsystem som kom till genom "gröna jobb" och skogsvårdsstyrelsen för länge sedan raserade.

Körde sträckan Piteå-Boden-Niemisel-Nattavaara-Niilivaara-Tärendö på påskafton, några bilder nedan från en sträckning på Malmens led mellan Strömsund och Gällivare där det längs långa sträckor inte behövs mycket till "dåliväder" för att de uttjänta ledkryssen inte skall synas för de som nyttjar leden, knappast att betrakta som säker led längre utan insatser behövs NU, samma sak gäller delar av Nasaleden och många av de övriga leder som kom till i början av 90-talet via dessa gröna jobb.

Annars var lederna i huvudsak bra och de flesta var "genomtrampade" från tidig vinter så de håll även fast det var blida, utmärkningen av lederna är givetvis bäst i anslutning till bebyggelse och variationen mellan typ av utmärkning, ledkryss i trä, plast med eller utan reflexer varierar stort, bästa utmärkningen fanns mellan Sammako-Niilivaara-Tärendö där det i huvudsak satt de nya plastkryssen kompletterat med bitvis mycket bra reflexutmärkning, lätt synlig i mörker och då lätt att hålla vettig hastighet när man ser 3-5 stolpar/kryss framåt som går att se på en av bilderna, ca 200 m mellan första reflex och sista, mycket bra!