Den gennerella funktionen är att motor(primär)variatorn skall över komma motståndet(helix+fjäder) i den bakre(sekundären) variatorn. Om växlings kraften från motorvariatorn blir lägre så stannar växlingen upp i sekundärvariatorn. I låga farter med låga motor varv(låg effekt) så är det sällan några problem med remslir eller varmgång i variatorena. I höga farter med höga motor varv(högt effekt utag) så blir allting mycket känsligare.
Motor(primären)variatorn skall kontrolera motorns max varv. Sekundärvariatorn skall överföra effekten till drivbandet(mattan). En motor med mycket effekt(typ 800cc) skall ha mer "last" i motorvariatorn än en 500cc motor. Nu kan även en "liten" motor ha hög effekt, men då ofta på högre varv. Med högre motorvarv blir vikten i motorvariatorn tyngre. Hur mycket tyngre en 62g vikt blir vid 9000 varv jämfört mot 8000 vet jag inte, men den blir ordentligt tyngre . Med en motor som har 100hk på 8000 varv så behöver du(ex) 62g vikt. 100hk på 8500 varv, typ 58g vikt. Detta är ett generelt exempel. Utväxlingen och sekundär uppsättningen påverkar också. Effekt på lägre varv(högre vridmoment) kräver delvis tyngre vikter i kombination med en mjukare fjäder för att motorn inte ska rusa upp i varv för fort. En motor med mindre effekt på låga varv behöver alltså lättare vikter i kombination med en hårdare fjäder för att komma upp i varv.
Bestykningen i sekundärvariatorn skall anpassas efter effekt, drevning och motstånd. Med motstånd menas skoterns vikt(inkl förare), underlaget(lite eller mycke snö), fart, längd och kam höjd på mattan.
En "summit" kan alltså inte ha samma kallibrering som en " kort ". En 600 kan inte ha samma som en 800 pga mindre effekt.
Dagens skotrar har mycket effekt och helt sanslösa drivband jämfört med 90 talet. Variatorena har dock inte fått samma tekninska utväckling, tyvärr! Det är i princip samma grejer som "flyttar" en summit 154" i dag som "flyttade" en -87 formula mx. Nu nämde jag ski-doo i exemplet för att TRA(primären) variatorn är det variator system som är sämst på att "leverera" effekt till mattan i hög fart. Eller rättare sagt från 75 till 100% utväxling. Den är väldigt dålig på att "ta" rem i hög växel. Det gör den väldigt känslig och svår kalibrerad just där. Med högre motstånd från underlaget och drivbandet i kombination med hög effekt blir det ännu svårare att lösa värme problemet.
Om vi titta på ski-doo summit, specielt då Freeridern med 154" så håller inte remmarna pga för hög värme på variatorerna. Värmen skapas av att remmen slirar i systemet i högre växel. Då TRAn är dålig i det högre registret så räcker det inte med att dreva ner med den anledningen att man då använder det högre registret ännu mer. Den uppsättning som vi finner på -10 och -11 600 och 800 summit är fel enligt mig. Generell åtgärd är mer tryck i primären i hög växel i kombination med mindre slut grader på helix alt en hårdare fjäder. Av någon anledning så växlar man "summitarna" med sekundären i hög fart. Nu finner vi detta problem på andra modeller och fabrikat också.
Varför blir det så här? Som jag nämde tidigare så finns det flera anledningar. Men det som gäller är att hitta en kombination som gör att maskinen går på rätt växel i alla farter och då specielt i högre fart.
Motor(primären)variatorn skall kontrolera motorns max varv. Sekundärvariatorn skall överföra effekten till drivbandet(mattan). En motor med mycket effekt(typ 800cc) skall ha mer "last" i motorvariatorn än en 500cc motor. Nu kan även en "liten" motor ha hög effekt, men då ofta på högre varv. Med högre motorvarv blir vikten i motorvariatorn tyngre. Hur mycket tyngre en 62g vikt blir vid 9000 varv jämfört mot 8000 vet jag inte, men den blir ordentligt tyngre . Med en motor som har 100hk på 8000 varv så behöver du(ex) 62g vikt. 100hk på 8500 varv, typ 58g vikt. Detta är ett generelt exempel. Utväxlingen och sekundär uppsättningen påverkar också. Effekt på lägre varv(högre vridmoment) kräver delvis tyngre vikter i kombination med en mjukare fjäder för att motorn inte ska rusa upp i varv för fort. En motor med mindre effekt på låga varv behöver alltså lättare vikter i kombination med en hårdare fjäder för att komma upp i varv.
Bestykningen i sekundärvariatorn skall anpassas efter effekt, drevning och motstånd. Med motstånd menas skoterns vikt(inkl förare), underlaget(lite eller mycke snö), fart, längd och kam höjd på mattan.
En "summit" kan alltså inte ha samma kallibrering som en " kort ". En 600 kan inte ha samma som en 800 pga mindre effekt.
Dagens skotrar har mycket effekt och helt sanslösa drivband jämfört med 90 talet. Variatorena har dock inte fått samma tekninska utväckling, tyvärr! Det är i princip samma grejer som "flyttar" en summit 154" i dag som "flyttade" en -87 formula mx. Nu nämde jag ski-doo i exemplet för att TRA(primären) variatorn är det variator system som är sämst på att "leverera" effekt till mattan i hög fart. Eller rättare sagt från 75 till 100% utväxling. Den är väldigt dålig på att "ta" rem i hög växel. Det gör den väldigt känslig och svår kalibrerad just där. Med högre motstånd från underlaget och drivbandet i kombination med hög effekt blir det ännu svårare att lösa värme problemet.
Om vi titta på ski-doo summit, specielt då Freeridern med 154" så håller inte remmarna pga för hög värme på variatorerna. Värmen skapas av att remmen slirar i systemet i högre växel. Då TRAn är dålig i det högre registret så räcker det inte med att dreva ner med den anledningen att man då använder det högre registret ännu mer. Den uppsättning som vi finner på -10 och -11 600 och 800 summit är fel enligt mig. Generell åtgärd är mer tryck i primären i hög växel i kombination med mindre slut grader på helix alt en hårdare fjäder. Av någon anledning så växlar man "summitarna" med sekundären i hög fart. Nu finner vi detta problem på andra modeller och fabrikat också.
Varför blir det så här? Som jag nämde tidigare så finns det flera anledningar. Men det som gäller är att hitta en kombination som gör att maskinen går på rätt växel i alla farter och då specielt i högre fart.
