Min bror hade en sån för ca 10 år sedan, den var väl inte SÅ omtyckt och såldes ganska snart.
Tung och klumpig, jämfört med andra skotrar var det lite som att köra buss. Omöjlig att backa med annat än på hårdpackad snö, den grävde ner sig på en gång. Mycket skruvande innan man kommer åt batteriet, så det lönar sig att hålla det i gott skick med underhållsladdning, desulfatering osv så man inte behöver ta sig in till det varje år. Tändsystemet är ganska klent som på många tripplar från 90-talet, så den slår lätt igen tändstiften vid kallstart om man inte gör EXAKT som det står i instruktionsboken (det viktigaste är att ALDRIG röra gasen innan den går bra på tomgång utan choke). Det blev ofta frågan om att kastbyta tändstift mellan Summiten och min Yamaha av ungefär samma årgång, Yamahan gick oftast utmärkt på Summitens igensotade stift och gjorde god tjänst för att bränna ren dem.
Positiva sidor med den är dock att den verkar driftsäker och hållbar, det verkar inte som om man direkt behöver oroa sig för haverier. Å andra sidan, när en maskin nu är 20 år gammal ska man väl inte bli förvånad vad som än händer med den. Den enda direkta kvalitetsbrist jag känner till är att det kan förekomma problem med tändplattan (statorn) - dålig kontakt i skarvarna mellan de tunna spoltrådarna och utgående kablar. Oftast går det att reparera om man är van att hålla i en lödkolv.
