TIKKA PÅ LUSTGAS

Det finns många historier runt lustgasen. Till exempel den gången då jag levererade 4 st. NOS lustgassystem till en räddningstjänst i Wisconsin USA.

Dom hade sett på min hemsida att jag hade satt lustgas på min Scat-svävare för att den skulle orka lyfta ur vattnet med 3 pers ombord, och så klart gå fortare. Räddningstjänsten hade 4 likadana Scat-svävare med Rotax 277 flygmotor i. Svävaren orkade bara starta med totalt 150 kg (bensin inräknat) ombord men med lustgas hoppade den ur vattnet hur lätt som helst med 3 personer och full tank. Jag skickade först ett system som dom testade, och då kunde dom rädda en blöt person och vara 2 personal i svävaren, det fungerade perfekt. Och lustgas hade dom ju hur mycket som helst av på stationen. Nån vecka senare beställde dom ytterligare 3 system.

Jag köpte NOS lustgassystemen av Marv Jorgenson (han visste exakt hur systemen skulle sättas upp för tvåtaktare!) i USA inte så långt från där räddningstjänsten höll till vilket jag berättade, men dom ville att jag skulle leverera systemen testade och färdiga. Så varje system provmonterades i min svävare och kördes en sväng. Jag berättade historien för Marv och han höll på skratta ihjäl sig och sa att jag är värst på att sälja lustgassystem i världen! Sälja lustgassystem till räddningstjänsten är det nog inte många som gjort.

Jag sålde också ett helt turbokit till brandkåren i Porjus på åttiotalets slut! Dom hade en Cheva C30 4×4 Brandbil med 350 Cheva smallblock. Den stackars smog-motorn med 160 Hp skulle dra denna tunga bil som fullt utrustad vägde många ton, bara vattentanken var på 1500 L, sen 8 pers, alla verktyg, 4×4 mm. Den drog enorma mängder bränsle och tanken räckte inte till Ritsem och tillbaka som var längst upp i Porjus utryckningsområde. Jag föreslog turbo och det beslutades att jag skulle ta hem och montera turbo på brandbilen. Fick hem turbokittet från USA otroligt komplett med ny förgasare, grenrör mm. Tog några dagar att montera på brandstationen i Porjus. Vatteninsprutning monterades också för att förhindra spikning. Testkörde bilen och himmel vilken skillnad, tidigare orkade den knappt upp i 80 km/h och nu drog den iväg över 120 som ingenting. Åkte och hämtade brandchefen Alf (R.I.P.) som satte sig vid spakarna och drog iväg, och vilken resa ut ur Porjus mot Jokkmokk… Vägen var ganska krokig, men Alf höll full gas och 130-140 km/h – Chevan gungade över hela vägen. Det här har du gjort bra, det blir perfekt – sa Alf och skrattade. Nu räckte bränslet fram och tillbaka till Ritsem utan problem, då lådan växlade upp till högsta växeln då motorn nu orkade få upp bilen i fart.

Men turbo-lagget var ett problem, det tog ett bra tag innan fullt laddtryck kom. Jag har lösningen – lustgas – det har ni ju i tuber överallt här, sa jag! Sagt och gjort. En vanlig stor AGA-tub monterades och så byggde jag resten med en NOS-platta under förgasaren och NOS-solenoider. Vilken skillnad trots att vi matade på med små munstycken. Laddtrycket kom direkt och gasen var kopplad på en tryckvakt så den slog av då trycket kom. Tror aldrig dom fyllde på den stora flaskan i bilen, då det gick så lite gas.

Så jag har använt NOS lustgassystem till räddningstjänsten i både USA och Sverige kan man säga. Brandbilen byttes bort nått år senare till en större bil med diesel, men jag lyckades i alla fall få den att fungera som brandbil några år. Undrar just var den bilen är i dag?

Mer om lustgas och skotrar kommer i Nr 6 av Snowmobile Mag som är i butik den 27 mars!