Formula MX Pro Stock

Hela bygget!

Det är faktiskt så illa att det har gått hela 4-5 år sedan vi fick den briljanta idéen att bygga en skoter från grunden! Nu, efter år av svett, är vi äntligen i mål!

Text & Foto Stefan Sund & Robert Olsson

När behöver man så här många hål i en tunnel?
Det mesta till framvagnen fanns.

Allt började egentligen med att vi köpte en Pro Stock som var nyrenoverad men inte ihopskruvad. I detta köp ingick det lite delar till den speciella framvagnen samt två tunnelsidor som hade sett sina bästa dagar, fulla med skotthål från dubbar och massor av bucklor och hål. Vi tänkte inte mer på dom utan de fick stå och samla damm i ett hörn av garaget. Åren gick och vi hade fått tag på ytterligare reservdelar som är unika för just Pro Stock-modellen. För även om en Formula Pro Stock vid en första anblick kanske är lik en ”vanlig” Formula MX så kan vi intyga att den just inte är mer än lik, för nästan allt skiljer sig åt om man börjar titta noga och ta mått.

Discover the power of ledger live download mac in safeguarding your cryptocurrencies with its advanced features.

Det underlättar att ha en annan maskin att ta mått på när man bygger!

 

Pro Stock-modellen är byggd hos Ski-doo:s Racing Department där bland annat bröderna Karpik jobbade. Där utvecklade man den framgångsrika tävlingsmaskinen Formula MX Pro Stock som tillverkades under 1983-84. Modellen var så framgångsrik på tävlingsbanorna att även om åren gick och Ski-Doo kom med nya modeller för konsumenterna så fortsatte man att tävla med Pro Stock. När Ski-Doo kom med sin röda Formula Plus målade man helt enkelt om Pro Stock-skotrarna i röd kulör och satte dit nya dekaler. För visst ville Ski-Doo att tävlingsmaskinerna skulle se ut som den nya heta Plus-modellen för att hjälpa försäljningen. Även motorn byttes i de flesta av Pro Stock-maskinerna för att passa in i olika tävlingsklasser.

Bygga en till!

Det var under 2014-15 som vi insåg att vi hade så många reservdelar att det nog skulle vara möjligt att bygga en till maskin! Hur svårt kan det vara, det är väl bara rör och plåt? Inte så enkelt visade det sig. En grundförutsättning för att ett sådant här bygge är att man antingen har ritningarna eller en till skoter att mäta och kolla på, vilket vi ju hade. Sedan behövs minst en vanlig MX som reservdelsmaskin att plocka saker som skidor, styre och en massa annat från. Många av delarna behövde modifieras men hellre det än att till exempel bygga skidor från scratch!

Bra att ha en reservdelsskoter att plocka delar från.
Skidorna måste modifieras för att passa skidbenet.

 

Lite finjustering kan behövas ibland.

Vart börjar man då? Ja vi startade iallafall med att införskaffa en massa chrome molly-rör av rätt dimensioner. Att hitta dessa rör var betydligt svårare än vi trodde då nästan ingen visste vad chrome molly var för något. Tillslut efter mycket letande hittade vi vad vi behövde hos ME Racing i Borlänge. Valet stod mellan Docol R8 rör som är lika starka som CrMo-rören men tåligare att svetsa i med miggen. Valet föll ändå på CrMo 4130 för att hålla bygget så original som möjligt samt att det var viss osäkerhet om huruvida alla dimensioner var tillgängliga i R8. Problemet med dessa rör var att de var raka och inte alls liknade framdelen på en Pro Stock. En rörbockningsmaskin införskaffades från USA eftersom maskinerna häromkring inte hade verktyg för rätt ytterdimension och radie. Naturligtvis behövdes även en rör-notcher. Nästa problem blev att vi inte hade någon TIG-svets, detta för att CrMo helst ska tiggas då de inte gillar för hög värme vilket det kan bli med miggen. Nu var det bara att tillverka jiggar, mätta två gånger och kapa en gång så var bygget igång!

 

Mäta två gånger och bocka en gång, gärna åt rätt håll…
Då var rören klara för att svetsas ihop.
Rören notchades med en hålsåg av rätt storlek.

 

 

Väntan
Nästa steg var att göra en ritning på den främre delen av tunneln samt fotholkarna och be plåtslagaren att tillverka dessa. Det första försöket gick åt pipan och trots idoga försök lyckades vi inte korrigera den centimeter som fattades. Även fotholkarna fick lov att konstrueras om ett antal gånger innan vi var nöjda. En centimeter fel på ett ställe blir lätt flera centimeter längre bort på ett anat ställe. Det var väl ungefär här vi började tvivla på att vi skulle få ihop skotern, vi tog helt sonika en välbehövlig paus på några månader från byggandet. Det blir lätt sådana här pauser när man måste lämna bort tillverkningen av vissa saker. Totalt har vi säkert vänta på olika saker i minst ett år! Själv är bäste dräng helt enkelt… Det går nog snabbare att lära sig att TIG-svetsa, bocka plåt och svarva än den tid det tar att vänta på att få något tillverkat. Just därför är några fästen bockade i skruvstädet och finputsade för hand. Hand made helt enkelt! Glidboggin hade vi lite tur med eftersom de flesta delarna bestod av NOS-delar. Men den främre svingen saknades så den fick lov att tillverkas.
Det första försöket kasserades och en ny beställdes…

Även fotholkarna blev bra tillslut.

 

Att få ihop rörramen var riktigt klurigt och tog den mesta av tiden som krävts i bygget. Samma sak här, en centimeter på ena sidan blir lätt tre centimeter på andra sidan. Men tillslut var ändå alla mått inom en godtagbar nivå och vi kunde gå vidare med att laga de dammiga tunnelsidorna som stod i ett hörn. Vi koncentrerade oss på att få bort de värsta skadorna och kapade bort och bytte stora bitar av aluminiumplåten. Detta gjorde att vi fick bort skadorna men samtidigt fick det tunnelsidorna att slå sig… Som tur var gick det att räta upp det med hjälp av diverse jiggar och när väl kylarelementet, bakstycket med lyftbågen samt den främre delen skruvades ihop blev det rakt igen. Nu började det faktiskt likna en skoter och vi såg ljuset i tunneln.

 

Ögonmåttet är icke att underskatta och lite precisionskapning med vinkelslipen är vanligt förekommande.

Stora bitar av tunneln byttes ut.
När allt skruvats ihop rätade tunneln ut sig.

 

 

 

 

 

 

 

Nu kom den kanske svåraste delen av bygget. Att mäta upp vart hålen för sekundär- och drivaxel skulle borras. Ett fel här skulle få stora negativa följdverkningar. En mock-up motor samt ett tomt kedjehus lyftes i chassiet och ett utdraget mätande tog fart. Vi bestämde oss för att använda oss av 1985-års kedjehus med Hyvo-kedja istället för originalets tripplex. Det var nämligen så flera av de svenska tävlingsmaskinerna uppdaterades. När båda axlarna var parallella samt CC-måttet mellan variatorerna stämde var det ”bara” att borra.

 

Glasfiber
Det fina med dessa tidiga skotrar är att all plast är glasfiber, vilket betyder att man ganska enkelt kan tillverka och laga dom själv! Vi göt av både huv och balja från vår befintliga Pro Stock och plastade upp nya delar. Visst krävs det en hel del tålamod men det går! Efter en hel del putsande och finjusteringar fick allt ett lager gundfärg. Den stora frågan nu var om vi skulle lacka skotern i originalets gula och svarta färger eller i Formula Plus röda färg? Vi beslöt oss för att gå för det senare av de två valen. Dels för att vi redan hade en maskin i originalfärgerna och dels för att den röda färgen är så snygg! Den röda kulören är ett kapitel för sig och en handfull kulörer passerade innan vi hittade rätt. Ski-doo:s färgkod är sedan länge utrensad hos färgtillverkarna.

 

 

 

En annan sak som många tävlingsförare också gjorde var att byta till 85-års Formula MX tank samt dyna. Då detta även är enklare att få tag på gick vi också på den linjen. Pro Stock har egentligen en tank och dyna som mer liknar den på en Blizzard 1979 där dynan går upp på tanken, medan den nyare varianten är mer tvådelad. Vi har själva originaltanken men dynan hade vi fått lov att tillverka, vilket vi kanske gör vid ett senare tillfälle. Efter lackeringen passade vi också på att dekala upp skotern. Den är byggd som en tävlingsmaskin skulle sett ut under perioden 1987-1990. Med alla delar vi nu hade såg skotern nästan klar ut! Men riktigt så enkelt var det inte! Trots att vi hade plocka ihop allt och tagit isär den otaliga gånger passade det dåligt när väl allt skulle skruvas ihop på riktigt. Efter att ha justerat styrstångens placering, baljan och fotholkarna X-antal gånger fick vi tillslut ihop allt och huven kunde stängas. Ja ni vet, en centimeter här blir…

 

Originaldynan är ganska lik den på Blizzard -79, vi använder just nu en modernare tanka samt dyna.

 

Vi testade även med originaltanken och en nyare dyna.


Motorn
När det gäller motor föll valet på en tidsenlig Rotax 537:a från en Formula Plus på 521 kubik och runt 90 hästar. Vi beslöt oss för att använda oss av en singlepipa till att börja med. Detta gör att man kan behålla lyset på huven vilket annars måste tas bort om man ska få ner dubbelpipor av modernt snitt. Tävlingsmaskinerna i Racer-klassen hade förvisso ”smala” dubbelpipor under denna tid men dessa saknar vi tyvärr. Om någon vänlig läsare känner till några sådana är vi mycket intresserade! Naturligtvis kan man inte bara stoppa dit en vanlig singelpipa utan den måste modifieras. Den måste kapas och vridas ett halvt varv efter kröken för att gå fri från rören i ramen, den går över istället för under som på en vanlig Formula. Även ljuddämparen måste kapas lite för att få plats och stingern måste justeras. Variatorerna bestyckades enligt rekommendationerna för en Formula Plus, det samma gäller utväxlingen samt förgasarna. Det är alltid bra att utgå från original och sedan arbeta sig vidare om man önskar en annan karaktär.

   

Man får lov att snekapa ljuddämparen för att den ska få plats.

 

Bågen för styret justerades X-antal gånger innan allt passade.
Under skotern monterades en 289cm lång originalmatta med låga kammar vilket passar perfekt för en set-up med dubb precis som de körde med 1987 och 1988. Drivaxeln svarvades om och fick nya lager för att passa i kedjehuset och drivhjulen pressades i sidled så att de lirade perfekt med mattans fönster. Vi måttade in boggin och borrade nygamla hål i tunneln. Nu kunde skotern stå av sig själv bara vi fick dit framvagnen. Här blev det ytterligare väntan på att några delar skulle tillverkas… Väntan blev så lång att vi han köpa in en egen svarv för att kunna göra delarna själva. När dessa delar svetsats på plats och lackerats kunde vi äntligen montera den speciella framvagnen. På en Pro Stock ligger nämligen stötdämparna under motorn och markfrigången kan justeras relativt enkelt med hjälp av splines. Detta var en av sakerna som gjorde att Pro Stock kunde prestera så pass bra som den gjorde oavsett om det gällde ovalbana eller cross. I nuläget har vi originaldämparna men hoppas kunna uppgradera dessa till ett set Engan reservoar-dämpare precis som de hade back in the day.
Ja det här är balataremmen kan man säga. Den främre svingen tillverkade vi helt själv då den inte liknar den på en vanlig MX.
Boggin är lackad och redo att ta plats på skotern.
Och se där den passade i tunneln!

 

Nu väntar vi bara på snön för att kunna testa om den även går att köra med. Den ser ut precis som en Pro Stock men går den som en Pro Stock? Det är frågan! Vi har inga illusioner om att allt kommer fungera felfritt, det gör det aldrig, inte ens om man bara renoverat något och garanterat inte heller om man byggt allt själv. Skulle vi göra detta igen? Nej! Skulle vi råda våran värsta fiende att göra detta? Kanske, men troligtvis inte… Visst hade det gått enklare nu när vi gjort det en gång, men nej, i framtiden håller vi oss nog till att renovera. Men det är klart den där KS-maskinen skulle man haft… och en spetsnos ovalräser!
Framvagnen börjar komma på plats.
Vissa delar kom så sent att vi fick lov att svetsa lite efter att vi hade lackat.
De slitna originaldamaskerna lagades och lackades svarta.
Det är något magiskt över nya originaldelar från -83!
Inga popnitar här inte!

Vi använder cookies för att säkerställa att vi ger dig den bästa upplevelsen på vår hemsida. Om du fortsätter att använda den här webbplatsen antar vi att du är nöjd med det. Acceptera Läs mer